Menyval

klubben

Västerviks Golfklubb

Västerviks 18-håls bana ligger i det natursköna Ekhagenområdet, Norrlandet bara 10 minuter från Västerviks centrum, på vägen ut mot sommarparadiset Gränsö. Banan, som ägs av Västerviks Golf AB, bjuder på omväxlande och variationsrikt spel med sin karaktär av såväl park- som skogs- och seasidebana.

På klubben finns restaurang, mindre konferensutrymme och omklädningsrum. Här finns naturligtvis också drivingrange, träningsområden och golfshop med möjlighet att hyra klubbor och vagnar.

Så bildades Västerviks Golfklubb

Bildandet av klubben
Västerviks Golfklubb bildades år 1958 då en första styrelse valdes. Initiativtagare var advokaten Erik Järneström och dåvarande kirurgunderläkaren vid Västeviks Lasarett, Kit Colfach. Erik Järneström var då sedan ett tiotal år Smålands ledande tennisspelare med ett dussin Smålandsmästerskap och t o m ett Sydsvenskt sådant. Något år innan hade han kommit i kontakt med och blivit så intresserad av golf att han praktiskt taget lagt tennisverksamheten på hyllan och börjat ta golflektioner i Åtvidaberg hos dåvarande tränaren därstädes, Jonny Stark, som även var målvakt i Åtvidabergs då allsvenska fotbollslag.

Colfach, som prövat på golfen i unga år hemma i Danmark, hängde på och det blev ett flitigt bilande till Åtvidabergs nyanlagda 9-hålsbana.

Men det ständiga resandet till Åtvidaberg blev omständigt och tidskrävande för Järneström och Colfach, varför tanken på en egen bana i Västervik blev mer och mer aktuell. Några andra golfutövare i Västervik fanns inte på den tiden, utan golfmötet våren 1958 kom därför att besökas, förutom av de två golfutövarna Järneström och Colfach, endast av ett 10-tal speciellt inbjudna personer, framförallt industri- och företagsföreträdare på orten, vars ekonomiska stöd de två initiativtagarna förstod var en absolut nödvändighet för en golfbanas tillkomst.

En styrelse bildades på mötet, vars ledamöter, förutom Järneström och Colfach, i princip kom att bestå av stadsträdgårdsmästaren i kommunen, O Lindebratt men i övrigt av idel företagschefer, nämligen Malte Nilsson, Slipnaxos, A. Hübinette, Elektrolux, Lennart Nilsson, ”Nilssonrederierna” och SE-bankens A Broberg. Ordförande blev Malte Nilsson, sekreterare Erik Järneström, kassör Broberg, PR-man Kit Colfach och ledamöter utan speciell funktion övriga. Styrelsens första och enda uppgift blev självfallet att sondera terrängen för en golfbana. Ganska snart föll ögonen på stadsägda Marielunds gård, som i praktiken låg för fäfot och som endast till en del utnyttjades som sommarbostad av förra ägornas familj, en rätt som förbehållits honom i köpeavtalet med Västerviks stad.

Golfbanans tillkomst
Någon ekonomi existerade inte i den nybildade klubben. Så det var i början aldrig tal om att anlita exempelvis någon kostnadskrävande golfbanearkitekt.

Då Järneström och Colfach redan var medlemmar i Åtvidabergs Golfklubb, bjöd man istället ner klubbens tidigare nämnda golftränare, Jonny Stark, för att han skulle ta sig en titt på Marielunds gård och höra hans mening om det gick att bygga en golfbana på gårdens arealmässigt begränsade yta. Jonny Stark hade själv ingen erfarenhet av golfbanebyggande, men tyckte dock vid den synnerligen ytliga besiktningen som företogs, att det nog skulle gå att tränga in en golfbana på Marielund, om man utnyttjade hela fastighetens yta.

Vid kontakter med Västerviks stad företrädare, framförallt dess dåvarande stadsfullmäktiges ordförande, A Söderhult, togs frågan upp om staden kunde upplåta Marielunds gård till en golfbana, vilket enligt Järnströms occh Colfachs förespeglingar skulle göra Västervik till en attraktivare stad för såväl turister som nya industrier.

På något hittills okänt sätt, tyckte stadens företrädare om idén och Järneström fick efter ett tag träffa ett avtal med staden om arrende av hela Marielunds gård på 25 år för en krona per år.

Sedermera, då byggandet kommit igång och träningsspel kunde utövas i takt med att de olika golfhålen iordningsställdes, blev ordnandet av omklädningsrum aktuellt.

Ett iordningsställande av den gamla, obebodda och helt nergångna mangårdsbyggnaden på Marielunds gård skulle kunna fylla funktionen av ett klubbhus. För att förverkliga den tanken träffades avtal innebärande att Västerviks stads byggnadsavdelning skulle hjälpa till med detta arbete i princip utan kostnad. I gengäld åtog sig Järnström kostnadsfri rådgivning för samtliga kommunalanställda i Västervik under 5 år. Enligt Järnström blev hans åtagande i den delen inte särskilt betungande.

Den största äran för golfbanans tillkomst tillkommer dock utan tvekan ordföranden Malte Nilsson. Hans insats är närmast unik i golfbanesammanhang. Under de 14 år som han fungerade som ordförande, spelade han ingen som helst golf. Inte heller hans hustru eller annan i hans familj, dvs han var i total avsaknad av intresse för golfsporten. Men han hade åtagit sig posten som klubbens ordförande och den posten skötte han med bravur. Han var en mästare i att skaffa fram pengar, först till banans byggande och sedan under många år till driften, Han formligen brandskattade olika företag på bidrag, icke minst hans eget slipmaterial Naxos.

För den slutliga utformningen av banan anlitades dåtidens främste svenske arkitekt, Nils Sköld, pappa till ett 20-tal golfbanor i Sverige. Han besökte Västervik vid ett flertal tillfällen och upprättade erforderliga ritningar och gav olika råd och anvisningar under byggnadstiden. Något arvode fick han aldrig, men utomordentliga middagar i det Nilssonska hemmet. Själva byggandet av banan är ett särskilt kapitel och utfördes till i allt väsentligt av en trädgårdsanläggare från Hjorted, som inte hört talas om en golfbana och än mindre skådat en själv. Kring sig samlade han sin svärson och 2-3 andra pojkar.  De var alla i 25-årsåldern, stora och starka och vana vid hårt arbete. Klubbens och trädgårdsanläggarens maskinella utrusting var anspråkslös och mycket av det tunga arbetet utfördes med handkraft.

En grävmaskinfirma från Gamleby som utförde grovplaneringen, körde sönder två schaktmaskiner och gick kort därefter i konkurs. ”Nilssonrederierna” och Zantons WWS borrade brun och bekostade vattendragningen till klubbhus och samtliga greener. Omfattande sprängningsarbeten på framförallt 3-, 8- och 9-ans fairways bekostades av Järneström advokatbyrå liksom utlösen av förre ägarens förbehåll och dispositionsrätt till vissa byggnader på gården osv.

Vid 1962 års utgång var i stort sett samtliga hål färdigbyggda men det tog ytterligare 2-3 år innan den s k finputsen var avslutad, så att man kunde påkalla banan officiellt invigd, vilket skedde den 25 september 1965. Invigningen förrättades av Svenska Golfförbundets dåvarande ordförande, Erik Adelswärd, Åtvidaberg och skedde under stor pompa och ståt och med invigningsspel i dimmigast tänkbara väder.

Banans skötsel och klubbens utveckling
Som antytts bestod klubbens aktiva golfspelare till en början av endast två personer, Järneström och Colfach. Allteftersom träningsfält och några hål färdigställdes utökades antalet spelande och då 6 hål färdigställts och den 1:a golftävlingen med 3x6 hål ägde rum,  fanns ca 40-talet medlemmar. Inträdesavgift plus 1:årsavgift var 100 kr men ökades så småningom och kom i slutet av 60-talet att uppgå till 500 kr per år.

Instruktion och golfträning sköttes från början genom besök från Kalmar Golfklubbs heltidsanställde tränare, Jonny Andersson, sedermera svenska landslagets ordinarie tränare,som besökte klubben 1½ dag i veckan. Ingen ersättning utgick till honom utan han fick nöja sig med den lektionsavgift han erhöll av sina elever. Sedermera anställdes dels en golfspelande brandman från Malmö och två engelska tränare. Ingen av dessa betalades av klubben utan de fick nöja sig med lektionsarvoden plus intäkter från försäljning av golfklubbor och annan utrustning, som för övrigt vid den här tiden och långt in på 1970-talet var förbehållna golftränare och över huvud taget icke fick tillhandahållas i allmänna affärer.

Inkomsterna var på grund av det begränsade medlemsantalet icke särskilt imponerande och de tre första tränarna stannade endast en säsong innan de sökte sig till större klubbar.

Klubbens första och mer permanenta tränare blev walesaren Ernie Southcott, en tystlåten och timid man, som kom från Visby Golfklubb med irländsk hustru och fyra minderåriga barn!

Southcott fick icke heller någon lön från klubben utan fick klara sig på intäkter från lektioner och försäljning av golfartiklar.

Tyvärr visade sig den sista avdelningen av hans verksamhet problematisk, eftersom han från vistelsen på Gotland hade ådragit sig obetalda skulder till samtliga golfgrossister, så att de dragit in hans kredit.

Southcott blev snabbt omtyckt bland medlemmarna, men fick stora svårigheter att försörja den stora familjen. Försäljningsverksamheten, "shopen",  ordnades därför så att Järneström fick genomföra inköp av klubbor o d, genom att själv besöka de tre dominerande grossisterna och köpte upp, ofta till kraftigt nedsatta priser, artiklar från tidigare säsong, som sedan fick ingå i ”shopen”, som skulle omhänderhavas av Southcott med redovisningsskyldighet vid varje års slut, en skyldighet som ofta blev honom övermäktig. Southcott´s irländska fru drygade för sin del ut familjeinkomsten med att sköta en viss begränsad servering i klubbhuset.

Southcott stannade 5-6 år hos oss och fick sedan arbete som pro i Karlshamn och en 18-hålsbana med en betydligt större klubb. Hans fyra barn skaffade sig alla god utbildning i Sverige och den enda sonen blev t o m läkare och forskare inom ett medicinskt område. Southcott´s efterträdare kom i väsentlig utsträckning att bestå av s k amatörtränare, rekryterade bland klubbens bättre spelare.

Banans dagliga skötsel ombesörjdes av folk på orten och genomgående av en enda "anställd", som fick sköta såväl den länge primitiva maskinparken som klippning av fairway, ruffar och greener. Arvodet varierade med ett engångsbelopp mellan 8-10 000 kr per år fram till mitten av 1970-talet och var ett s k entreprenadavtal. Denna för klubben gynnsamma ordning upphörde dock när en ny golfspelande skattechef kom till orten och började tala om arbetsgivaravgifter och andra obehagligheter.

Man frågar sig kanske hur en person kunde sköta hela golfbanan, som genomgående höll god klass. Men det gick, inte minst med hjälp av avsevärda fysiska insatser av klubbens medlemmar, speciellt under den växtrikaste delen av säsongen, då många av medlemmarna ådrog sig tillfälliga ryggskott under ovant arbete i form av röjning och klippning i diken och ruffar.

Banchef under de första 14 åren var klubbens sekreterare, Erik Järneström, som förutom inköp av det materiel till skötseln av banan, även , i samråd med banskötaren, fick lära sig hur man skulle sköta och icke skulle sköta, en golfbanas, greener och fairways under olika väderförhållanden.

Det lär ha ryktats bland banans klienter att advokat Järneström under sommarmånaderna var praktiskt taget oanträffbar, då han, enligt byråns sekreterare, alltid var upptagen av ”sammanträden”, vilken upplysning från sekreteraren initierade tog med en stor nypa salt.

Malte Nilsson och Erik Järneström lämnade styrelsen och sina uppgifter samtidigt år 1972. De hade gjort sitt. Järneströms arbetsinsats kan lätt förklaras av hans närmast patologiska intresse för golfen som sådan. Han var som lägst nere i hcp 3 och har i slutet på sin tävlingsbana i årsklassen H75 och över, tagit 3 Riksmästerskap, det senaste efter 85 års ålder, samt flera smålandsmästerskap, det senaste efter fyllda 85 år.

Malte Nilssons insats är vida märkligare eftersom han aldrig hållit i en golfklubba, men av ren gammaldags pliktkänsla, skött sin uppgift framförallt på den ekonomiska sidan. Så t ex var klubben, då banan invigdes 1965 med en hygglig och väl fungerande maskinpark, helt skuldfri.

Kit Colfach, som tog över efter Malte Nilsson, höll lika hårt om börsen och det var först i samband med genomförandet av den nya 18-hålsbanan ute vid Ekhagen, som ekonomin p g a diverse fördyringar och felkalkyleringar, kom ur balans och som tvingade klubben att kasta in handsken och begära sig i konkurs.

Inom klubben har också fötts och delvis fostrats, två framgångsrika tourspelare, nämligen Per-Ulrik Johansson och Christoffer Hanell. Speciellt den senare torde ha tillbragt huvuddelen av tonårens somrar runt chippinggreenen nedanför nians green, matad av pappan med dagligen utkörda lunchpaket.

Vid pennan Erik Järneström, våren 2006.

Ordföranden genom åren

2014- Peter Pettersson
2013-2014 Johan Nissvik
2012-2013 Anders Kristoffersson
2011-2012 Hans Holm
2009-2010 Mari Nordh
2005-2008 Bengt Oredsson
2001-2004 Johan Sandell
1996-2000 Asta Nilsson
1994-1995 Ann Westerholm
1993 Bengt Nylander
1988-1992 Anders Löwenstam
1979-1987 Kit Colfach
1977-1978 Gunnar Thafvelin
1958-1976 N. Malte Nilsson

Hedersmedlemmar

Erik Järneström
Per-Ulrik Johansson
Jan Larsson

Bli medlem i Västerviks Golfklubb

Bli medlem i Västerviks Golfklubb

Vi välkomnar nya medlemmar till vår klubb. Läs mer om våra medlemsformer och avgifter.

Följ våra tävlingsgolfare

Följ våra juniorer och elitspelare

Vi har flera duktiga spelare som är ute på olika tourer. Läs mer om våra tävlingsgolfare...

Företagsgolf / Bli sponsor

Bli partner / Företagsgolf

Business through golf - Dra nytta av golfen i ditt företag!. Läs mer här.